Joline

Vi hade en tanke med säsongen, pratade om det första kvällen.
Vi i sälen skulle bli något extra.
Säsongslivet tog fart och många fler tankar vigdes inte åt det.
I december började jag sakta trilla dit.
I Januari var det Matildas tur.
Ni som känner mig vet att jag hatar det här!
Jag vill inte släppa någon i på livet för det är lika med att vara sårbar.
Vi lullade på i våra två mupp värdar.
Allt har gått upp och ner som stockholmsbörsen ungefär...

Jag hade en rejäl svacka då förståndet tydligen flög ut och det blev okej att hångla med en anna tjej.
Men sjuk i huvudet som jag är la man det i bagaget och trallade vidare.
Matilda dock hon kämpade med kärleken och viljan.
Många grubblande stunder och slitna hårtussar har det varit i vårt rum.

Hur många gånger som helst har jag sakt "det är över nu, jag skiter i det" men sen lallat vidare i ett sjukt
jävla sms förhållande. Om man ens kan kalla det de.
En fnurra till men struntade i det ytterligare än en gång för allt är ju så bra när vi ses.
När ses vi då? Hmm aldrig, någon gång då och då på krogen..

Matilda utbytte meningen "vi ska aldrig ses, eller höras igen" men sen trillade dem dit igen och igen.
Bara att tacka det gamla hederliga mönstret.
Det är så mycket lättare att hata än att älska, ganska hårda ord men så är det.

hur ser det ut nu, jo fylle sms, msn konversationer och några enstaka samtal utbyts mellan matilda och han.
Jag är ganska pessimistisk med tanken på framtiden men är fast i skiten fortfarande.

Ni vet hur jag är, born to be by my self.
Inte ha någon som får mig att grubbla.
Utan ont i magen.
Utan hårtussar och ökad mobilkostnad.
jag är en nunna som ska bo i skogen!